Photographer Emma Ask

Våga vara dig själv och skit i andra, de är avundsjuka.

- Hur kan hon ha på sig de där kläderna eller?!
- Hur kan hon gå om kring sådär?
- Har ni sett hur hon går eller, som en kille?!
- Jag har hört att hon inte har sovit över hos någon tjej i hela sitt liv.
- Hallå eller, hon är tjej. Hon kan inte gå om kring sådär.
Skratten och orden ekade i mitt huvud. Aldrig kunde de sluta. Men så länge jag hade mina killar runt om kring sig så gick det mer än bra. Då var jag stolt över sig själv, för jag är mig själv och ingen fakead barbie docka som dom alla tjejer nu för tiden. Tankarna avbröts av mobilen, Jens.
- Hej Jens.
- Hej Kickan. Hur är det? Du verkade rätt deppig i skolan.
Jag visste inte vad jag skulle svara. Jag visste mycket väl hur frånvarande jag hade varit idag. Och Jens kände mig utan och innan, han vet att det inte beror på mensen eller att jag bara har en dålig dag. Då är jag bara tjurig och lättretad. Men när jag blir tyst och inåt vänd är det något speciellt.
- Jag kommer om tio minuter.
Jag blev stående i köket med telefonen mot örat, kollade mig omkring, kollade på klockan, slängde en blick på den lilla kastrullen. Sparkade iväg mammas toffel som låg på golvet, den åkte ut i hallen och snurrade flera varv innan den stannade. Familjens katt kom och strök sig på mitt bara ben. Våren hade precis kommit och även om mamma och pappa var emot det så gick jag redan i knä långa byxor. Det var aningen kallt på morgonen när jag gick till skolan, men det är en sådan där ska som man får stå ut med.
- Kim, jag är här nu, hördes den bullrande rösten ute från hallen.
- Jag är i  köket, sa jag och tittade ut genom fönstret där två grann killar spelade innebandy.  
Värmen från hans kropp när han kramade mig kändes som alltid trygg och säker.
- Kom så går vi och sätter på en film och så får du berätta vad som händer med den här lilla flickan, sa han och tog mig om axlarna och förde med sig mig in på mitt rum. Vi kröp upp i soffan utan att sätta på någon film.
- Så nu får du berätta för mig vad det är som står på i din lilla hjärna.
Jag pillade på mitt hemmagjorda armband och tänkte tillbaka när vi hade gjort det. För runt Jens handled satt ett likadant. När ja tittade upp fastnade blicken på kortet som stod inramat på mitt nattygsbord. Det föreställde mig och Jens från när vi gick i trean. Vi ha känt varandra ända sedan dagis, men vissa tider har våra band varit starkare än andra tillfällen. Men sedan de började femman har det alltid varit de två. Jens har varit min bästa vän och hans vänner blev mina vänner. Jag umgicks inte med tjejerna i klassen. Jag trivdes mycket bättre hos killarna, där kände jag mig hemma och säker. De få gångerna jag umgicks med tjejerna så kändes det bara fake och jag blev osäker i mig själv och det blir jag fortfarande.
- Det är alla kommentarer jag har fått ända sedan femma. Jag vet att det kan låt konstigt med det är som om det kommer ikapp mig nu. Jag har alltid varit med dig och killarna. Jag har inte haft en riktig tjej kompis i hela mitt liv. De är hos er killar jag känner mig säker och där jag hör hemma, jag är inte en tjej. Jag ser inte mig själv som en tjej, jag är kille i själen. Men alla kommentarer jag får i ansiktet och bakom ryggen hela tiden känns efter ett tag och tillslut börjar jag undra själv om det är något fel på mig. Efter som jag aldrig ser någon som är som mig…
- Kim, det finns ingen som dig. Och det är jag oerhört glad för, men ändå tycker jag det är dåligt. Eftersom alla skulle kunna vara som dig. Du är inte som alla andra och det är det som gör dig till dig. När jag förstod vad som gjorde dig till just dig tycker jag att alla tjejer är exakt likadana och det borde finns fler som dig. Du vågar vara dig själv, göra det du vill och vara med dem du vill. Alla borde våga vara som dig. Vill du veta en sak?
- Mhmm, sa jag och log åt hur gullig han var mot mig.
- Jag hörde i korridoren igår en som sa att hon ville vara som du. Hon ville ha din kropp, ditt utseende och ditt mod. Jag tror att de bara är avundsjuka. För du är så söt, och jag är faktiskt lite avundsjuk på Hampa som kan säga att du är hans. Men ändå skulle jag inte kunna bli ihop med dig, för du är min syster, sa han och strök mig över kinden.
Jag kramade honom och det kändes mycket bättre i hjärtat. Vem behöver tjejerna? Skit i dem, det är mitt liv och jag gör vad jag vill med det och ingen ska få förstöra mitt underbara liv.
- Ska vi dra till hallen? Det var en fågel på vägen hit som viskade att hampa skulle vara där ikväll.
Jag skrattade och slog honom lätt på armen. Jag och Hampa, eller Hampus som han egentligenheter har varit ihop i en drygt månad. Han är kompis till Josef, flyttade hit för ett år sedan från Stockholm.
- Ny tröja, eller?
- Yes, den kom igår. Köpte även två tröjor och en keps.
- Haha, så typiskt dig. Får man se?
- Haha, det är det som ligger på skrivbordet.
- Nice, sa han och provade kepsen.
- Synd, den va för liten, annars hade den varit perfekt.
- Ha ha ha, så rolig du var nu.
- Ta på dig den nu, tror att Hampa skulle gilla den!
Jag ställde mig framför spegeln, satt upp håret och satt på mig min blå bandana under kepsen och satt solglasögonen på näsan.
- Aj som fan, fan vad het du ska vara.
Jag slog av honom kepsen och gick ut till hallen.
- Kommer du då din segis eller vad håller du på med?
Vi gled ner till staden på våra brädor i solen. Om en vecka var det påsklov, och om två månader var det sommarlov. Tidan rusar förbi och om ett år håller man på med slut betygen och allt. Men det ville jag inte tänka på nu. Jag njöt av solen hallens stora dörrar stod öppna så att man kunde åka både inne och ute nu när det var så fint väder.
- Shoo bre killar. Händer?
- Det vanliga.
Jag vinkade till alla och slog mig ner på bänken bredvid Hampa.
- Hej sötnos. Het man får vara idag då.
- Hej på dig också snygging.
- Eyy, grabbar! Det här är Mike, min kusin från USA, sa Markus som även kallas för Yes.
Det blev tyst när det var meningen att Mike själv skulle säga något, men när det inte kom något kollade alla upp på honom och brast i skratt.
- Hampa jag tror att du för se upp, sa Josef och knuffa till honom.
- Eyy, du Mike. Tyvärr hon är upptagen, sa Jens och klappa honom på axeln.
Färgen i ansiktet på Mike blev aningen rödare för varje sekund när han kom tillbaka till verkligheten. Gänget började skingra sig och började åka. Jag satt kvar på bänken tillsammans med Hampa och njöt av solen och atmosfären. Det var här jag hörde hemma, inte i dockhuset.
I pösiga byxor, rullande fram på fyrahjul, kepsen på huvudet och omringad av mina vänner, som råkar bara vara killar.   



HISTORIK..novellen påbörjades när jag satt i branäs. för två veckor sedan.
tog upp den för två kvällar sedan och skrev färdigt den.
det jag vill säga med den är att man ska våga vara den man vill vara
och är. alla är speciella på sitt sätt och det är det som gör just den personen till
den den är och ingen annan. tjejer är coola, vi är tuffa bara vi vill och våga stå på oss.
vi kan få reskept, vi har respekt. vi har makt. men det beror på vad vi gör det till.
det är upp till vara och en vad hon vill göra.
jag gillar folk som stiker ut och vågar göra sin grej.