Photographer Emma Ask

som sagt, första delen på den nya novellen.
Det är faktiskt den ända delen som är färdigskriven än så länge, haha;)
så får se när nästa del kommer ;) (yy'

Vinden tog tag i en hårtuss så att den virvlade fram i ansiktet på henne. Men det spelade ingen roll, för hennes del kunde det vara dörren till lycka igen. För hårtussen gjorde så att hon inte kunde se något, och om hon inte såg något så kanske en bil kom och körde på henne så att hon försvann från världen. Till en värld där det bara fanns lycka. För det fanns det inte i den här staden, det kunde hon slå vad om. Även om solen sken ute och det var mitt på sommaren fick det ändå att se staden grå ut i hennes ögon. Att lämna allt var det tyngsta hon någon sin hade behövt göra i sitt snart sexton åriga liv. Hon fyllde sexton om exakt en månad, och om en månad och en dag började hon på sin nya skola. Katastrof, och talet sexton fick henne bara att tänka på de bortskämda ungarna i USA som är med i programmet My sweet 16 på MTV. Det fick henne att spy, hon hatade de små bitcharna.

Hårtussen fick henne inte att bli på körd, hon fick bara massa hår i munnen när vinden tog tag i den på nytt. Så hon fortsatte att glida ner på gatan på sin longboard. Hon hade fått den av sina tre bästa vänner i julklapp. De visste hur många gånger hon hade suckat efter den i affären och sagt till sig själv, ”nej, jag har inga pengar…” . Så de hade samlat ihop vartenda litet öre tills de hade råd med den. De hade sagt till henne att hon var värd det, inget att snacka om. Att de var en sak hon skulle ta med sig när hon flyttade. En sak hon skulle ha glädje av varje dag, en sak som skulle stå för de fyra. På undersidan stod deras fyra namn in ristade, Kim, Josef, Ludwig och så hon, Sara. Hon hade aldrig funderat på varför honom nästa bara hade killkompisar. Tjejerna i hennes klass var så tjejiga, smink från topp till tå, tighta kläder och push-up. Hon hade inte fattat visten med det. Själv gick hon med bara mascara, pösiga och lediga kläder och en vanlig behå. Enkelt och inte alls för komplicerat. Killvärlden var så mycket enklare än tjejernas. Det krävdes inte allt lika mycket från dem än vad tjejerna kvävde av varandra. Tjejer fick henne bara att sucka.

Hon hade bott i staden i snart en vecka. Dagarna har hon tillbringar med sin mamma i lägenheten, på kvällarna har hon glidit runt i staden på sin longboard och försökt lära känna staden. Ikväll skulle hon nog bli ute länge. För hon ville inte hem till sin galna mamma. Hon har med sig allt hon behövde för att klara sig ute till klockan tre i natt i alla fall. Hennes mamma hade sagt att hon hade hört att hamnen var jätte fin. Så det blev hennes mål för kvällen. Inte för att hon var speciellt intresserad av hur staden så ut i säg. Men hon skulle behöva hitta och framför allt komma bort från den hemska lägenheten där hennes mamma befann sig. Klockan var strax efter sex och ungdomarna började röra på sig för att gå ut och festa. Hon mötte flera gäng med tjejer i högklackat och en cider i handen. Alla kollade lika skeptiska på henne. Hon visste vad de tänkte, ”humpf? En tjej? Någon behöver ta ner henne på jorden.”. Alla tänkte samma sak, det var därför hon höll mig undan från tjejer, killarna krävde som sagt inte så mycket. Vissa tjejer var okej, det fanns vissa som var som hon, men hon hade endast träffat två stycken under sin tid. Annars räckandes det här som killarnas stil, byxorna i knäväcken, longboard eller skateboard, stor munk eller hoodtröja, keps och luva. Men hon visste vilka det var som behövdes tas ner på jord, och de var tjejerna.

När hon kom ut i solen fick hon ljuset rätt i ögonen. Det plötsliga skenet fick henne att tappa balansen och hon hoppade av sin longboard. Den fortsatte att rulla, men som alltid stannade den efter några meter. Precis som när hon hade trillat av hästen när hon red för allra första gången. Efter några meter hade hästen stannat och kollat på henne med ett uttryck som sa ”Hålla? Vad gör du där nere på marken?”. Det var första och sista gången hon hade ridit. Longboarden ställde sig inte och kollade bak på ett sätt så att man framstod som en idiot. Den låg bara stilla och väntade på att man skulle hoppa upp igen och fortsätta som om ingenting hade hänt. Hon bytte låt på iPoden och hoppade upp igen. När hon kollade upp för att se vart hon egentligen befann sig såg hon det. Det tonade upp sig bakom träden, stort och mäktigt. En gigantisk silo som var täckt med graffiti från topp till tå. Hon såg tre sky lifts med personen i som målande i solen. Hon var tvungen att stanna för att kunna studera det, för det var så… underbart vackert.