novell DEL 2
Fortsättningen på novellen jag publicerade igår, hoppas ni gillar det.
”Är det lugnt om jag tar av mig byxorna?” han skrattade för han hörde själv hur fel det lät och jag brast ut i ett skratt.
”Ja, det är helt okej.”
Jag såg på medan han drog ned dem under täcket och när de gled ned på golvet bredvid sängen. Metalet på skärpet slog i trägolvet.
”Hur är det?” frågade han.
Jag kollade på honom och försökte på mig ett leende.
”Nu är det bra.” svarade jag. Vad skulle jag säga? Att jag var extremt mörkrädd och att jag tänkte på honom varje kväll jag gick och la mig. Önskade att han var här och höll om mig. Han kan liksom inte sova hos mig varje kväll bara för att jag ska känna mig trygg.
Han kollade strängt på mig och jag förstod allvaret i frågan. Jag ryckte på axlarna och kände tårarna stiga i ögonen. Han flyttade närmare och höll om mina axlar. Han lutade mig mot hans axel och torkade bort tårarna som envist började rulla ned för kinderna. Att gråta var inte vad jag hade tänkt att göra.
”Är du okej?”
Den sammetslena rösten strök mig mot kinden och det fick allt att falla. Om jag hade stått upp hade benen gett vika.
”Nej det är jag inte.”
”Vad är det då?”
Tystnaden innan hon inte kunde hålla det inne längre. Nu eller aldrig.
”Jag är kär i dig!”
Tystnade som uppstår när någon säger att den är kär i en. Han kollade på mig med stora ögon. Han tog tillbaka armen som låg över mina axlar och tårarna var på väg att börja rinna igen. Jag vågade inte se honom i ögonen, jag visste att det skulle vara ett misstag att säga något. Drog upp knäna till hakan och höll om mig själv. Varför var han tvungen att komma? Jag har ju klarat mig alla nätter tidigare. Varför skulle jag inte ha klarat av den här natten? Jag förbannade mig själv och ryckte till när han plötsligt la sin hand över min.
”Förlåt, asså…” började jag.
Han lyfte upp mitt ansikte och tvingade mig att se honom i ögonen.
”Säg inte förlåt!” sa han och kollade mig allvarligt i ögonen, nästan sur.
”Varför inte då? Asså jag fattar om du inte…”
”Vaddå?”
” …om du inte har några känslor. Det är okej, men jag behövde bara få veta…”
”Har jag sagt det?”
Jag kollade på honom, ville vika undan blicken. Hans blick var så intensiv och att den skrämde mig en aning. Jag skämdes.
”Näe, men asså…”
”Sluta. Varför tror du att jag är här för? Vem tar moppen halv elva en onsdags kväll och åker hem till en tjej för att hon ber om det? Ingen. Men jag gjorde det, och logiskt sett måste det väl finnas en anledning? Eller?”
Jag ryckte nästan till av sitt plötsliga uttalande. Han höjde rösten en aning och såg allvarligt på mig.
”Och du fattar inte hur sexig du var när du öppnade dörren men din vilsna blick, stående i linne, torsor och ett par strumpor. När du gick upp för trappan rusade det i hela kroppen på mig. Din närvaro här får det att rusa i hela kroppen på mig. Du tror inte jag ligger hemma och tänker på dig också efter att ha sett dig i webbcamen?” fortsatte han.
Han tog en paus och kollade på mig. Jag visste inte vad jag skulle säga, skämdes igen.
”Du är väldigt vacker du också.” var det första jag fick fram.
Han skrattade åt mig där jag satt vilsen och inte riktigt fattade vad som hände. Han la ett lätt finger under min haka och lutade sig fram. Rörde vid mina läppar. Var ända muskel var på helspänn tills han välte ned mig i sängen och la en hand på magen.
Väckarklockan ringde plötsligt men jag stängde snabbt av den innan han skulle vakna. När jag vände tillbaka mot honom kollade han på mig med små ögon.
”Vi missade bussen.” sa jag och strök honom över bröstet.
Han la en hand på min rumpa och flyttade mig närmare, sa ingenting, men log stort.
